Trött, trött, trött... Och så en dos feber på det!

Torsdag kväll och hela fredagen gick i trötthetens tecken. Hur mycket jag än sov var jag fortfarande urtrött. Detta fortsatte lördag, söndag och måndag. Jag tror att jag gjort min första bekantskap med fatigue - den sjukdomsrelaterade tröttheten som inte kan avhjälpas med sömn, utan bara äter upp ens energi inifrån, som får en att längta och trängta efter multivitamin-shots, soliga breddgrader, detox och uppiggande piller...och mera vila!

Igår kväll bråkade inte min kropp så jag somnade snällt och snabbt vid läggdags 22.30. Imorse snoozade jag 20 min innan jag brottade mig ur sängen, men sen kändes det som den bästa dagen sen behandlingen. Jag gäspade till och från under förmiddagen, men kände mig inte in i benmärgen trött längre. Tills efter lunch. Vid ettiden kände jag plötslig stelhet i musklerna, metallsmak i munnen och oändlig hetta i hela kroppen - örsnibbar, dekolletage, fotsulor, skinkor, you name it! Två 500 mg Alvedon intogs snabbt och jag bestämde mig för att antingen promenera hem (20 min) alternativt ta en powernap i vilrummet. Det blev ingetdera. Som den Alfons Åberg som jag egentligen är så kom en massa "jag ska bara" emellan. Arbetsdagen slutade 17.20, när maken hämtade. Min eftermiddag var dock så effektiv att jag ångrar inget.

Efter middagen åkte maken och handlade och jag läste in mig på Försäkringskassans sida. Jag laddar nämligen med frågor om diagnos, intyg, ersättningar och annat inför fredagens läkarbesök. En timme senare var febern tillbaka. För en som vanligen har 35,8 är 37,8 tillräckligt varmt. Iprendags! Komplleterade i desperation med två allergitabletter, Betapred. Är min feber en en sen biverkning av torsdagens Maptheba eller har makens helgförkylning hittat ny värd? Jag ringer imorgon bitti till neurologen och kollar. Om några timmar alltså, för ikväll blev åter en kväll när kroppen motarbetade min insomning. Det är bara s å många gånger man kan snurra i jakten på en bra sovställning!

Nu känns ögonlocken blytunga, men metallsmaken i munnen har återvänt. John Blund eller feber på ingång? Jag hoppas på herr Blund. Nattinatt!