Ett visst mått av tunnelseende underlättar. Idag tog min MR en dryg timme. Jag kissade precis innan tunnelfärden, men om det är psykologiskt, på grund av kontrastvätskan (ynka 12 ml) eller för att fläktarna kylde ner mig lite, men nog tusan blev jag nödig där jag låg. Inklämd i en smal tunnel, kudde under smalbenen och ett Wayne Gretsky-liknande visir över huvudet. Nåväl, överflöd av vätskor eller inte, så kan jag nu kvittera att jag inte lider av klaustrofobi, ej heller har jag några avslappningsproblem. Jag somnade nästan...om jag hade hört musiken bättre hade jag kunnat tacka den. Nu var det istället MR-personalen sim tackade mig för att jag haft med mig så bra musik - Katie Melua "Pictures".
En vecka, minst, innan besked.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar