På onsdag kväll kom jag hem från en underbar vecka på Rhodos. Förutom sol och värme så tycker jag mig ha upplevt ett litet framsteg. Jag kunde simma utan smärta för första gången på hela sommaren. Hurra!!
Maken berättade samma onsdag kväll att min läkare ringt angående min magnetröntgen och att han verkligen ville att jag skulle ringa följande morgon. Om jag inte nådde honom skulle han ringa mig. Det lät angeläget. De måste ha sett nåt.
Jodå, följande kväll ringde han upp. Han mumlade fram något om någon slags läckage vid bröstkota 11 (th-11) och att han ville göra en ny MR, denna gång i Umeå hoppas jag. I sitt mumlande fick han också in en kort teori om MS som han snabbt slätade över med att jag inte skulle oroa mig. Mja, även om jag inte oroar mig så finns ju tankarna där nu.
Nåväl, jag lever ett tag till på att jag kunde simma utan smärta. Det ger mig hopp. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar