5 veckor efter operation: dags för snöskottning?

SMHI har gått ut med en klass 1-varning pga snöfall med frisk till hårda vindar för ikväll och imorgon torsdag. Jag sänder en tacksam tanke till att det idag är 5 veckor sedan min fot opererades och att den nu känns så bra att jag försiktigt vågar stödja på den. Inomhus går jag till och med utan kryckor. 

Med andra ord borde jag klara av att skotta den decimeter snö som utlovats -  om jag utför snöskottningen lugnt och kontrollerat. 

Trots bra vård i Sverige är jag glad för min vårdförsäkring

Jag är fullt medveten om att det inte är alla som har råd med eller av andra anledningar inte kan ha en privat vårdförsäkring, så det var efter långa och många diskussioner med mig själv om huruvida det var rätt eller fel av mig att betala för prioritering i vårdsystemet. Att jag inte tar någon annans plats i det allmänna vårdsystemet avgjorde för två år sedan och jag tecknade en privat vårdförsäkring. 

I höstas när besvären från min knöl, Hallux Valgus, eskalerade från att tidigare rört sig om besvär med att hitta skor och undvika långdragen friktion på knölen (t ex promenader över 7-8 km) till att foten nu smärtade ordentligt vid varje steg ringde jag först vårdcentralen. 

Träff med sköterska dagen efter mitt samtal och läkare efter en vecka, som remitterade mig till fotröntgen. En månad senare var röntgen avklarad och nytt besök till vårdcentral inbokad. Tåledens vinkel var över 30 grader, vilket av röntgenläkarens kommentar ansågs markant. Då känns det inte som rymdforskning att en operation kunde vara på sin plats! 

Resultatet av besöket på vårdcentralen var remiss till ortoped för bedömning om operation eller inte. Med vårdgaranti 3 månader skulle det ge ett ortopedbesök senast i januari. Sköterskan informerade lite försiktigt att det var intentionen att inom 3 månader ha det konsulterande mötet, men att just det här området var ganska högt belastat med långa väntetider som resultat. Jag frågade sköterskan om det kunde vara en idé att nyttja min vårdförsäkring och när hon nickade och spekulerade i att en operation sannolikt inte skulle göras förrän nästa höst var saken klar. Från min första kontakt med vårdcentralen hade det redan passerat två månader. 

Jag ringde min vårdförsäkrings försäkringsbolag samma eftermiddag och hade tid nästa dag på Sports medicine i Umeå. De remitterade efter undersökning direkt vidare till sina kollegor på CityAkuten i Stockholm och veckan efter hade jag tid för konsultation där. Röntgen gjordes på nytt, nytt besök för bedömning två veckor senare där också tid för operation bestämdes till 18 januari. Från min första kontakt med vårdförsäkringen till första ortopedbedömning - 1 dag. Från min första kontakt med vårdförsäkring till operationsdag - 3 månader. Vårdförsäkringen har också en vårdgaranti som de börjar räkna när all dokumentation inkommit till försäkringsbolaget. I mitt fall blev detta 7 dagar som jag får kontant ersättning för per dag. Dessutom är flyg, hotell, taxi et c i samband med operationen fullt betalt av försäkringen. Ser jag bara till utbetalning av vårdgarantin så täcker det min försäkringspremie i drygt tre år!! :o 

Återbesök efter Hallux Valgus operation med datum den 22 mars (nere i bold) kontra kallelse till första ortopedbesök den 28 mars (uppe i bild) inför bedömning om operation är ett tydligt exempel mellan privat vårdförsäkring och landstingsvård. 

26 dagar: första dagen på kontoret

Jag har sedan dag 5 jobbat en del hemifrån, dock inte mer än halvtid. Även om det är foten som opererats så blir jag snabbt trött nu. Gissar att det har att göra med att kroppen är upptagen med att läka, men också att allt som jag gör är lite knepigare och tar längre tid med kryckor. Kortare sträckor halvgår jag ibland utan kryckor. 

Bilkörning testade jag redan i lördags efter att först provbelastat min vänsterfot i olika lägen. Det var inga problem. Idag var första dagen på kontoret. Vi jobbar i så kallat flexkontor, där ingen har fasta platser utan man väljer plats utifrån den arbetsuppgift man för stunden har. Jag hade dock informerat min arbetsplats i förväg att jag behöver en fast plats ett tag. Att hoppa runt på kryckor och leta plats för att sedan hoppa fram och tillbaka med dagens arbetsmarerial och kontorshjälpmedel som t ex rollermouse samt en stol att lägga upp foten på kändes inte helt optimalt. 

Det var inga problem. I morse fanns en plats reserverad åt mig. Skönt! Då är det bara en dag som jag behöver böka med förberedelser. 

(Halv-)Dagen har varit fylld av möten i olika rum, så lite bök har dagen ändå inneburit. Tack och lov då för hjälpsamma kollegor. PG satte in motorvärmarsladden på parkeringen imorse, LD hade reserverat en skrivbordsplatd, KJ bar in extrastolar till ett av mötesrummen, LE bar in en kaffemugg till mötet, BO hjälpte mig bära ut dator mm efter mötet, osv. Tack! För en "kan-självare" är det en utmaning att ta emot hjälp, men jag är så varmt tacksam till alla som är oförstående till den sidan av mig och erbjuder en hjälpande hand. :)

Trots all hjälp har dagen varit lite mer påfrestande för foten än vanligt. Det var oerhört skönt att för tacka för dagen kl 12. Istället för att åka direkt hem lyssnade jag på min fot, bet ihop, och åkte till apoteket för inköp av stödstrumpa (som ännu en hjälpsam kollega, AW, tipsat om). Väl hemma och med fötterna i högläge åkte strumporna snabbt på. Någon halvtimme senare började det kännas bättre! 

Stöd-kompressionsstrumpa:

Foten i högläge med kompressionsstrumpa. Lite luftigt över tårna, men det kanske bara är bra så att man kan vifta med dem: 

Rörlighetsträning - det ser inte mycket ut, men en vecka efter operationen var det ingen skillnad alls. Nu kan tån flexas 0,5 - 1 cm nedåt och 1 cm eller mer uppåt. 

https://m.youtube.com/watch?v=EKIVVaV_XrI 

3 veckor: kort promenad i vintersolen

Idag är det 3 veckor sedan jag låg på operationsbordet. Den största utmaningen under den här tiden har varit att hålla mig i stillhet, med foten i högläge. Varför utmaning? Jo, stillhet är inte min grej i vardagen, även om jag är jätteduktig på att hitta stunder av stillhet när jag så behöver det. Mindfulness, medveten närvaro, återhämtning - men det är nåt annat än detta. Bra träning för mig att sänka min ambitionsnivå ibland. 

Det är också en utmaning i och med att foten inte gör ont. Det borde den. Åtminstone om jag gått/hoppat omkring mer än vanligt eller om jag inte haft foten i högläge på ett längre tag. Jag hoppas att jag helt enkelt har bra läkkött (och -ben), och att min otålighet att komma upp på fötterna inte skett för snabbt så att skelettet läkt fel. Nä, då borde kroppen sagt stopp. Eller hur?! ;)

Och med det sagt bjuder jag på en klarblå himmel i -6 härliga februarigrader. Detta lockade fram isdubbarna på kryckorna, vinterkläder på mig och två korta promenader på kvarteret. 

Bilden här nedan visar dock de bakomliggande anledningarna till promenaderna - en prommis till soprum för tömning av de två grå hinkarnas innehåll, samt en prommis till kvarterets miljöstation och återvinning av plast, kartong, metall mm. :)

Utöver dessa "stora" äventyr jobbar jag med lite rörlighetsträning varje dag sedan fem dagar tillbaka. Det handlar om att ha foten vinklad som när man står och sedan spreta allt man kan med tårna för att sedan knipa ihop med tårna allt som går. Ingen svår grej för den friska foten, men för min opererade fot hände i stort sett ingenting första gången och jag fick försiktigt bända den stela stortån uppåt och nedåt. 

Även om det inte ser mycket ut för världen i böjning av vänster stortå, så är det på 5 dagar en avsevärd skillnad. Då spikrak. 

Dag 17: Sista dagarna med bandage

I förrgår togs stygnen och nytt smidigare bandage lades. Snart tas lindan bort, skon behålls till och med vecka 6, men sen kan jag börja gå ordentligt. Idag har jag försiktigt rörlighetstränat tån, uppåt/nedåt samt höger/vänster och imorgon fortsätter jag samt letar upp mer info på internet. 

2 veckor: idag togs stygnen

Det har nu gått två veckor (15 dagar) sedan Hallux valgus operationen och idag togs stygnen hos distriktssköterska på min vårdcentral. Kirurgtejp sattes tvärs över ärret för att förhindra att det slits/töjs ut och efterlämnar ett fult, kanske upphöjt ärr. Eftersom foten så småningom kommer att belastas mer och mer och utsätta ärret för påfrestningar tänker jag fortsätta tejpa upp t o m de rekommenderade 6 månaderna. När ärret läkt övergår jag till att tejpa längsmed ärret istället för tvärsöver. Silikontejp kan användas istället för kirurgisk tejp. 

Med kryckor för att inte belasta fot är man ganska handikappad. Jag har bland annat använt mig av tygpåse runt halsen för att frakta tidningar och annat. En hink har också varit effektiv - då inte runt halsen utan över handtaget på ena kryckan. Jag har också levt i en lång kofta med rymliga fickor så att mobilen alltid följt med mig - man är ju inte så snabb i nuläget. Bild nedan visar ett annat av mina hjälpmedel den här första tiden. En bricka med fika/mat på stolen, högerkryckan liggandes på stolen och vänsterkryckan som stöd för opererade foten. Höger sida har sedan fått stöd av stolsryggen - styr stolen framåt, hoppa, styr, hoppa... Inte snabbt, men funkis! 

Dag 11: hur linda mellanfoten efter Hallux Valgus operation

Idag har det gått 11 dagar sedan operationen. Den sista blodförtunnande sorutan tog jag i förrgår och det är oerhört skönt att slippa. Sprutorna var förvisso lätta att injicera och gjorde inte ont. Det svåraste var att utmana mitt eget mentala motståndet mot att sticka ett vasst föremål rakt in i magen. Jag tror faktiskt att ett stick mot låret hade varit en mindre mental utmaning, däremot är det inget större problem att greppa lite fett i magområdet som sprutan ska injiceras i. Det logiska och känslomässiga kan dock ofta vara motpoler. Nåväl, inga fler sprutor nu. 

För övrigt har jag såklart haft mycket fokus över bästa och snabbaste återhämtningen efter operationen. Jag är faktanörd och hade velat frossa i info från Cityakuten om eftervård efter min Hallux Valgus operation, åtminstone ett litet faktablad, men den information jag fått var den jag ställde direkta frågor om. Mer information har jag hittat på andra klinikers hemsidor eller diverse bloggar  bland annat hittade jag ett examensarbete om heminstruktioner hur linda foten efter hallux valgus operation (https://www.theseus.fi/bitstream/handle/10024/85224/Hakala_Sofia.pdf?sequence=1). 

I en bilaga i slutet av exjobbet finns ett förslag till begriplig information till patienten samt en video som visar hur man lindar foten:

https://m.youtube.com/watch?v=tp_8PWi_jT4

Information som denna hade jag kunnat behöva tidigare, då jag redan lindat om foten ett antal gånger och är rädd för att jag lindar fel så att tån läker fel. På onsdag, två veckor efter operationen, har jag beställt tid på vårdcentralen för att ta bort stygnen. Längtar! Jag har ju redan börjat belasta fotens utsida och häl lite lätt och med stöd av krycka, trots att order var vila och högläge! Foten har varit i högläge förutom korta stunder och det har funkat bra. Igår var det dock två längre tillfällen (ca 30 min vardera) när foten inte var i högläge och det kändes på kvällen att foten var mer svullen och pirrade en del.  

Eftersom operationsskons sula är ganska tjock har jag använt en typ Birkenstock sandal på höger fot för att få mer jämnhöjd. Så här ser vänster fots operationssko samt höger fots sko ut från sidan.

  

 

Bilagan från examensarbetet:

HEMINSTRUKTIONER EFTER EN MELLANFOTSOPERATION

Ni har genomgått en mellanfotsoperation,_________________________________. På grund av detta bör Ni använda en Pirka-sko i ____ veckor då Ni går. Ni får inte lägga tyngden på trampdynan förrän ____.____.20___. Under operationen har det placerats en utåt synlig stödspik , Ja___ Nej___

Stödspiken håller ställningen i början av återhämtningen. Stödspiken tas bort på den kirurgiska polikliniken ____.____.20___.

Efter operationen är det meningen att stödja och skydda tårna med ett förband, separata instruktioner finns på sidan www.hns.fi Förbandet syddar tåmellanrummen från att baddas och såren från att skavas. Det förband som lindats vid operationen håller Ni i ____ dagar och skyddar mellanfoten med plastpåse då Ni duschar.

Efter detta lindas foten i ____ veckor. Det vore bra att duscha tårna dagligen. Tårka tårna och tåmellanrummen ordentligt innan Ni lindar förbandet. Vad för sorts förband som används ingen skillnad, bara den inte lindas för spänt. Ni får bada, basta och simma först efter efterkontrollen.

Efter operationen är det bra att hålla foten i högläge för att minska svullnad och lindra smärta.

Suturerna tas bort efter två veckor på den egna hälsocentralen eller arbetshälsovården den ____.____.20___. Ni bör själva boka tiden. 

Dag 5: 10 sprutor blodförtunnande - hälften avklarat

Igår kväll var det dags för den femte sprutan Fragmin av totalt tio. I och med att jag ska hålla mig stilla tills stygnen tas ca 2 veckor efter operationen är blodförtunnande Fragmin en tydlig signal på att jag ska hålla mig så stilla att det finns risk för en blodpropp. Det är en bra signal till mig som annars kanske rört mig för mycket alldeles för snabbt. 

Att injicera mig själv är inget jag någonsin gjort förut och även om detta är en "lätt" spruta, så tar det emot att sticka nålen i sig själv. Varje spruta är förfylld, det följer med tydliga instruktioner i bipacksedeln, nålen är tunn och glider lätt in i magfettet man ska nypa ihop med fingrarna och injicera i. 

För övrigt så är foten otroligt bra så här långt. Mot smärtan räcker det nu med några Ipren per dygn. Jag har flrvisso starkare grejor, Citadon (morfin), men använder Ipren istället så långt det räcker och kompletterar med starkare vid behov. Foten är mao under omständigheterna bra, även om jag ska vila vila vila. Jo, det kliar lite av återhållen energi, men jag är målinriktad och mitt mål nu är BRA FOT! ☺

4 dagar efter operationen

OBS! Bild på foten utan bandage längre ned. 

Idag är det 4 dagar sedan min vänstra fot opererades pga Hallux Valgus. Fantastiskt så bra det har gått efter operationen! Mitt behov av värktabletter är inte så högt (tror jag - jag har ju inget eller ingen att jämföra med). Sedan i fredags har jag ett totalt intag per dygn a 2 Citodon och 2 Ipren, och smärtstillande tas först när det börjar strama och pirra i foten och smärtan försiktigt börjar pulsera ut från det behandlade området. 

Bandaget som i flera lager lindats runt min fot för att skydda såret samt foten   mot stötar har sakta lossnat lite för varje dag, och idag åkte det helt av. Hjälp! Vad gör jag nu, en söndagkväll 4 dagar efter operationen? Ni som känner mig vet att jag är nyfiken av naturen, så naturligtvis passade jag på att titta noga på fotens nya form samt ärret, innan jag amatörmässigt lindade foten på nytt. 

Jag hade förväntat mig mer svullnad, men foten såg riktigt snygg ut! Trots blå markering och stora stygn. Wow! 

Lite klumpigare lindat än när proffsen lindade foten i onsdags, men det funkar, det funkar. 

Efter operationen

Händelseförloppet så här långt:  

Efter operationen fick jag smörgås och kaffe samt ett kort samtal med dr Linda innan hon rusade vidare till nästa operation. I och med att jag reser mycket i mitt jobb, sällan sitter stilla långa stunder OCH kan jobba hemifrån sjukskrev hon mig åtta veckor. Då kan jag komma överens med min chef när jag kan börja jobba hemifrån och i vilken omfattning. Det känns som en jätteklok lösning för mig som sannolikt annars snabbt skulle överanstränga min fot. Hög smärttröskel i kombination med mycket energi kan vara en dålig kombination ibland. 

Jag kvitterade ut ett par kryckor och med min 19-åriga dotters hjälp rörde vi oss långsamt via Apoteket (Citodon värktabletter samt 10 sprutor blodförtunnande) till Scandic Haymarket. Hotellet hade noterat mitt önskemål om närhet till hiss pga fotoperation och  uppgraderat rummet! Justerbara sängar gjorde att jag kunde sova gott med foten i bra och högt läge hela natten - plus 2 tabletter Citodon. Thank you Scandic! 

Dag 1 efter operationen började jag dagen med ytterligare 2 Citodon varpå vi åt en god hotellfrukost. Citodonen medförde illamående, något som inte förbättrades av ansträngningen att ovant ta sig fram med kryckor. Detta fick mig att inse att promenaden från Hötorget till  Cityterminalen som i vanliga fall tar 10 minuter nu skulle vara som att bestiga Mount Everest. Alltså tog jag mitt förnuft tillfånga och vi bussade två hållplatser till Arlanda Express. Klokt! 

Rulltrapporna från Arlanda Express upp till terminal 4 var inga problem. Däremot sköljde illamåendet över mig som en Tsunamivåg de 30 meter på kryckor som krävdes för att ta sig från rulltrapporna in i terminalen. En stund i ryggläge på första bänk inne i terminalen gjorde att illamåendet lugnade ner sig. Däremot kändes avståndet från bänken till trapporna nedanför säkerhetskontrollen som att ta sig från Mount Everest Base Camp till nästa summit 1000 meter högre. Att då se SAS kund- och informationsdisk kändes som ett tecken till mig. 

Hopp, hopp fram till disken, berätta läget och en liten stund senare kom en Swedavia-anställd med en rullstol. Så himla enkelt det blev med trapporna som jag fasat över att bestiga (hiss), säkerhetskontrollen och resten av vägen till flygplanet. Vänster fot opererad och klokt nog hade jag bokat plats 1D - längre benutrymme så att jag kunde lägga upp benet mot väggen. 

SMHI klass 2-varning pga hårda vinder gjorde att landningen i Umeå var en av de mest turbulenta jag varit med om. Citodon-illamåendet tillsammans med den skakiga inflygningen gjorde att jag tömde magen två gånger efter landning, men sen var det bra. Flygplanet tömdes på resenärer och två sköna Swedavia-killar mötte upo inne i planet med en rullstol. Hiss nedflör flygplanstrappan ich skjuts till taxi kändes otroligt skönt i stormen. Väl hemma dök jag snabbt ned i soffan som jag förberett med kuddar innan avresan dagen innan. 

Operationsdag 18 januari 2017

Fastande sedan midnatt. Tidig uppstigning 0430 för att genomföra grundlig rengöring av kroppen med Descutan, typ pre-op desinfektionssprit, två gånger. Lukten av Descutan är inte helt behaglig, ganska frän doft, men tvättsvamparna arbetar upp ett mjukt lödder. 

Jag gjorde en likadan dubbeldusch kvällen innan och lade mig i nybäddad säng. Efter dusch ska ren handduk användas, rena kläder, och hudkräm, smink, smycken et c är förbjudet. Hudkrämsbiten kändes utmanande för mig som är en riktig torris, men efter att ha läst andra klinikers info före fotoperation vågar jag mig på ett tunt lager ansiktskräm för att inte ansiktet ska spricka sönder. 

Se dock inte detta som en rekommendation utan ring din klinik och fråga! Anledning till den noggranna rengöringen är att leder är superkänsliga för infektioner - mycket mer kritiskt än någon annan slags operation!!

Taci hämtade 0530, flyget avgick 0630 - frukosten fick jag avstå, men vatten eller te/kaffe (utan mjölk) var ok fram till 2 timmar före operation. Min var planerad till 10.15, och med tanke på föregående fasta och det faktum att jag är en frukostmänniska samt att jag oroat mig en del inför operationen så kändes det  skönt att få "göra bort det". 

Strax före kl 10 fick jag en säng och operationskläder att byta om till. En mysig sköterska preppade mig lite inför vad som skulle ske och frågade hur jag kände mig. Hon satte snabbt en venkateter i min högra arm och erbjöd mig en lugnande shot efter att jag berättat att jag jag fasade för bedövningssprutorna som jag hört gör vansinnigt ont samt att jag tyckte att det kändes läskigt med lokalbedövning eftersom jag då skulle höra när de sågade i mitt skelett. 

Strax efter detta fick jag då min shot, som jag inte tycktes känna av, och därefter kom dr Linda som skulle operera mig, och bedövade foten. 5 sprutor tror jag att det blev. De 3 på fotens undersida gjorde ont, men var uthärdliga. De 2 på fotens ovansida gjorde däremot nåt så vansinnigt ont! Yikes! De 2 sista sprutorna kan i och för ha varit kortisonsprutor, då min hallux valgus gjort att några senor hamnat i kläm och inflammerats...

Tiden höll dock inte alls. Sängar rullades fram och tillbaka ut operationsrimmet, men min stod kvar. Suck. Klockan hann bli både elva, tolv och ett (!) innan jag äntligen fick besked om att nu var det min tur! Men då skulle dr Linda äta, och hur hungrig jag än var kände jag att det var till min fördel att hon fått en paus och var mätt i magen innan det var dags att operera mig! ☺

13.30 var det äntligen min tur! Jag rullades in till operationssalen av anestesisköterskan Annika. Tillsammans med operationssköterskan Kristina började de preppa mig för operation.  Foten steriliserades och bäddades in under grönt täcke där endast fossingen stack ut genom ett hål, blodtrycket kollades (130/70) och jag fick en filt över mig. 

Därefter kom dr Linda in. På 39 minuter var det över. Då hade ett långt snitt lagts från vänster stortå och ner över framsida fot, kärringknölen slipats ned och en tårtbit skurits ur min tåled (chevronosteostomi) samt tån röntgats och fästs i rätt läge med en skruv, och avslutningsvis hade det långa snittet sytts ihop. Allt till tonerna av Duffy's mest populära låtar. 

Foten före resp direkt efter operation: 

Imorgon är det dags för operation - Hallux Valgus väck!

Hallux valgus, snedställd tå, kärringknöl. 

Hallux valgus är beteckning för ett relativt vanligt fotproblem där stortån böjer ut från kroppen och in mot övriga tår. Utåtvinklingen kan vara mer eller mindre utvecklad och orsaka allt från lindriga till mer påtagligt besvär. 

Högklackade skor, smala/hårda skor, fotbollsdojor et c har tidigare fått hela skulden för detta fotproblem, men forskare har på senare tid sett genetiska förklaringar till Hallux valgus. Jag köper det senare, även om fel skor kan framkalla eller påskynda detta fotproblem. Min mormor, mamma, syster, systerdotter har alla haft eller har Hallux valgus-symptom.

I mitt fall har jag levt ett bra liv med detta fotproblem. Fram tills nyligen. Fotriktiga skor och formgjutna inläggssulor har fram till för något år sedan varit någorlunda hjälp. Förvisso hade jag pga knöl på respektive fots insida framför allt problem att hitta sköna skor där knölarna inte skavde, samt om långvarig friktion (milslånga promenader, jogging, heldag sightseeing till fots) så blev resultatet röd, irriterad sidoknöl, förhårdnader och blåsor. På vänster, mest drabbade foten. 

När vänster stortå började peka mer åt vänster, in mot de andra tårna, blev också knölen mer framträdande. Främre fotvalvet blev ickså mer uttrampat och, som min ortoped nyss förklarat, var detta också anledningen till att mellantårna på vänster fot kändes bortdomnade. Det var pga att nerver hamnade i kläm när foten tappade sitt valv från lilltå till stortå. Aaah! :) 

När jag i höstas överansträngt min fot så till den milda grad att jag inte kunde belasta vänster fot på en månad och läkaren befarade Mortons syndrom (ont i främre delen av foten) och att det kunde bli bestående kände jag pulsen öka.

Nåväl, jag skaffade en privat vårdförsäkring för två år sedan, och det är det kortet jag lagt nu. Landstingets väntetider var helt horribla. Med försäkringen blev det besök på Sports medicine (dit Zlatan ibland går) dagen efter min anmälan. Därefter remiss till hallux valgus-specialister på Cityakuten i Stockholm, och efter jul- och nyårsuppehåll är det då dags för Operationen! 

Jag ska ikväll tvätta hela mig (inte håret) med Descutan, inte smörja in mig eftetåt (och jag är en torris), ta på mig rena kläder och lägga mig i nybäddad säng. Imorgon är det samma procedur med tvätt utan efterföljande kroppslotion, därefter taxi till flyget ner mot huvudstaden och operationen. Ja just ja, fastande mage från midnatt också. 

Mer imorgon. Nu två före-bilder:

God natt! Wish me luck!