Efter operationen fick jag smörgås och kaffe samt ett kort samtal med dr Linda innan hon rusade vidare till nästa operation. I och med att jag reser mycket i mitt jobb, sällan sitter stilla långa stunder OCH kan jobba hemifrån sjukskrev hon mig åtta veckor. Då kan jag komma överens med min chef när jag kan börja jobba hemifrån och i vilken omfattning. Det känns som en jätteklok lösning för mig som sannolikt annars snabbt skulle överanstränga min fot. Hög smärttröskel i kombination med mycket energi kan vara en dålig kombination ibland.
Jag kvitterade ut ett par kryckor och med min 19-åriga dotters hjälp rörde vi oss långsamt via Apoteket (Citodon värktabletter samt 10 sprutor blodförtunnande) till Scandic Haymarket. Hotellet hade noterat mitt önskemål om närhet till hiss pga fotoperation och uppgraderat rummet! Justerbara sängar gjorde att jag kunde sova gott med foten i bra och högt läge hela natten - plus 2 tabletter Citodon. Thank you Scandic!
Dag 1 efter operationen började jag dagen med ytterligare 2 Citodon varpå vi åt en god hotellfrukost. Citodonen medförde illamående, något som inte förbättrades av ansträngningen att ovant ta sig fram med kryckor. Detta fick mig att inse att promenaden från Hötorget till Cityterminalen som i vanliga fall tar 10 minuter nu skulle vara som att bestiga Mount Everest. Alltså tog jag mitt förnuft tillfånga och vi bussade två hållplatser till Arlanda Express. Klokt!
Rulltrapporna från Arlanda Express upp till terminal 4 var inga problem. Däremot sköljde illamåendet över mig som en Tsunamivåg de 30 meter på kryckor som krävdes för att ta sig från rulltrapporna in i terminalen. En stund i ryggläge på första bänk inne i terminalen gjorde att illamåendet lugnade ner sig. Däremot kändes avståndet från bänken till trapporna nedanför säkerhetskontrollen som att ta sig från Mount Everest Base Camp till nästa summit 1000 meter högre. Att då se SAS kund- och informationsdisk kändes som ett tecken till mig.
Hopp, hopp fram till disken, berätta läget och en liten stund senare kom en Swedavia-anställd med en rullstol. Så himla enkelt det blev med trapporna som jag fasat över att bestiga (hiss), säkerhetskontrollen och resten av vägen till flygplanet. Vänster fot opererad och klokt nog hade jag bokat plats 1D - längre benutrymme så att jag kunde lägga upp benet mot väggen.
SMHI klass 2-varning pga hårda vinder gjorde att landningen i Umeå var en av de mest turbulenta jag varit med om. Citodon-illamåendet tillsammans med den skakiga inflygningen gjorde att jag tömde magen två gånger efter landning, men sen var det bra. Flygplanet tömdes på resenärer och två sköna Swedavia-killar mötte upo inne i planet med en rullstol. Hiss nedflör flygplanstrappan ich skjuts till taxi kändes otroligt skönt i stormen. Väl hemma dök jag snabbt ned i soffan som jag förberett med kuddar innan avresan dagen innan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar