Jag utmanar... Bambi!

Imorse var det klarblå himmel och kyliga -14 grader. Efter jobbet idag var det-6 grader och fortfarande klart väder, så jag kastade på mig någon slags skidkläder, tog skidor på axeln och stavar i handen och travade iväg till det öppna skidspåret alldeles nära oss.

Lite nervöst var det med första åket på över 20 år. Klick! Så satt pjäxorna fast i längdskidorna och jag halkade klumpigt fram mot det glansiga spåret. Bambi, I dare you! Jisses, vad labil jag var. "Minns tipsen som stod i lokaltidningen" påminde jag mig själv. "Samma tyngdpunkt på skidorna som om du åker utan stavar". Check. "Skjut ifrån med ena benet samtidigt som du för andra armen framåt". Check. Växelvis. Men sen då? Ja sen då kom svängen. Å-ååå-åh. Obalans, men inget fall?

Japp, de första fem metrarna gick ju ganska ok. Nu var det bara att ta sig runt hela spåret utan att vara alltför mycket i vägen för de som faktiskt kunde åka. Men vad gjorde de egentligen i mitt nybörjarspår? De ville säkert bara ha nåt att skratta åt. Ok då. Men jag ska lära mig igen...tror nog att det är väldigt bra träning i största allmänhet och i synnerhet för min MS. Och på nåt sätt tycker jag faktiskt att det är kul. Hoppas den känslan håller i sig. :) Länge!

Efter det otroligt långa 20-metersloppet (nja, det blev kanske 1 km) så kastade först i mig en liten portion med makaroner och köttfärssås. Därefter stretchade jag ungefär enligt: http://www.ryggochmuskelakuten.se/wp-content/uploads/2011/04/längdskidor.pdf

Nedan bild innan och efter avfärd. Snyggve!