5 veckor efter operation: dags för snöskottning?

SMHI har gått ut med en klass 1-varning pga snöfall med frisk till hårda vindar för ikväll och imorgon torsdag. Jag sänder en tacksam tanke till att det idag är 5 veckor sedan min fot opererades och att den nu känns så bra att jag försiktigt vågar stödja på den. Inomhus går jag till och med utan kryckor. 

Med andra ord borde jag klara av att skotta den decimeter snö som utlovats -  om jag utför snöskottningen lugnt och kontrollerat. 

Trots bra vård i Sverige är jag glad för min vårdförsäkring

Jag är fullt medveten om att det inte är alla som har råd med eller av andra anledningar inte kan ha en privat vårdförsäkring, så det var efter långa och många diskussioner med mig själv om huruvida det var rätt eller fel av mig att betala för prioritering i vårdsystemet. Att jag inte tar någon annans plats i det allmänna vårdsystemet avgjorde för två år sedan och jag tecknade en privat vårdförsäkring. 

I höstas när besvären från min knöl, Hallux Valgus, eskalerade från att tidigare rört sig om besvär med att hitta skor och undvika långdragen friktion på knölen (t ex promenader över 7-8 km) till att foten nu smärtade ordentligt vid varje steg ringde jag först vårdcentralen. 

Träff med sköterska dagen efter mitt samtal och läkare efter en vecka, som remitterade mig till fotröntgen. En månad senare var röntgen avklarad och nytt besök till vårdcentral inbokad. Tåledens vinkel var över 30 grader, vilket av röntgenläkarens kommentar ansågs markant. Då känns det inte som rymdforskning att en operation kunde vara på sin plats! 

Resultatet av besöket på vårdcentralen var remiss till ortoped för bedömning om operation eller inte. Med vårdgaranti 3 månader skulle det ge ett ortopedbesök senast i januari. Sköterskan informerade lite försiktigt att det var intentionen att inom 3 månader ha det konsulterande mötet, men att just det här området var ganska högt belastat med långa väntetider som resultat. Jag frågade sköterskan om det kunde vara en idé att nyttja min vårdförsäkring och när hon nickade och spekulerade i att en operation sannolikt inte skulle göras förrän nästa höst var saken klar. Från min första kontakt med vårdcentralen hade det redan passerat två månader. 

Jag ringde min vårdförsäkrings försäkringsbolag samma eftermiddag och hade tid nästa dag på Sports medicine i Umeå. De remitterade efter undersökning direkt vidare till sina kollegor på CityAkuten i Stockholm och veckan efter hade jag tid för konsultation där. Röntgen gjordes på nytt, nytt besök för bedömning två veckor senare där också tid för operation bestämdes till 18 januari. Från min första kontakt med vårdförsäkringen till första ortopedbedömning - 1 dag. Från min första kontakt med vårdförsäkring till operationsdag - 3 månader. Vårdförsäkringen har också en vårdgaranti som de börjar räkna när all dokumentation inkommit till försäkringsbolaget. I mitt fall blev detta 7 dagar som jag får kontant ersättning för per dag. Dessutom är flyg, hotell, taxi et c i samband med operationen fullt betalt av försäkringen. Ser jag bara till utbetalning av vårdgarantin så täcker det min försäkringspremie i drygt tre år!! :o 

Återbesök efter Hallux Valgus operation med datum den 22 mars (nere i bold) kontra kallelse till första ortopedbesök den 28 mars (uppe i bild) inför bedömning om operation är ett tydligt exempel mellan privat vårdförsäkring och landstingsvård. 

26 dagar: första dagen på kontoret

Jag har sedan dag 5 jobbat en del hemifrån, dock inte mer än halvtid. Även om det är foten som opererats så blir jag snabbt trött nu. Gissar att det har att göra med att kroppen är upptagen med att läka, men också att allt som jag gör är lite knepigare och tar längre tid med kryckor. Kortare sträckor halvgår jag ibland utan kryckor. 

Bilkörning testade jag redan i lördags efter att först provbelastat min vänsterfot i olika lägen. Det var inga problem. Idag var första dagen på kontoret. Vi jobbar i så kallat flexkontor, där ingen har fasta platser utan man väljer plats utifrån den arbetsuppgift man för stunden har. Jag hade dock informerat min arbetsplats i förväg att jag behöver en fast plats ett tag. Att hoppa runt på kryckor och leta plats för att sedan hoppa fram och tillbaka med dagens arbetsmarerial och kontorshjälpmedel som t ex rollermouse samt en stol att lägga upp foten på kändes inte helt optimalt. 

Det var inga problem. I morse fanns en plats reserverad åt mig. Skönt! Då är det bara en dag som jag behöver böka med förberedelser. 

(Halv-)Dagen har varit fylld av möten i olika rum, så lite bök har dagen ändå inneburit. Tack och lov då för hjälpsamma kollegor. PG satte in motorvärmarsladden på parkeringen imorse, LD hade reserverat en skrivbordsplatd, KJ bar in extrastolar till ett av mötesrummen, LE bar in en kaffemugg till mötet, BO hjälpte mig bära ut dator mm efter mötet, osv. Tack! För en "kan-självare" är det en utmaning att ta emot hjälp, men jag är så varmt tacksam till alla som är oförstående till den sidan av mig och erbjuder en hjälpande hand. :)

Trots all hjälp har dagen varit lite mer påfrestande för foten än vanligt. Det var oerhört skönt att för tacka för dagen kl 12. Istället för att åka direkt hem lyssnade jag på min fot, bet ihop, och åkte till apoteket för inköp av stödstrumpa (som ännu en hjälpsam kollega, AW, tipsat om). Väl hemma och med fötterna i högläge åkte strumporna snabbt på. Någon halvtimme senare började det kännas bättre! 

Stöd-kompressionsstrumpa:

Foten i högläge med kompressionsstrumpa. Lite luftigt över tårna, men det kanske bara är bra så att man kan vifta med dem: 

Rörlighetsträning - det ser inte mycket ut, men en vecka efter operationen var det ingen skillnad alls. Nu kan tån flexas 0,5 - 1 cm nedåt och 1 cm eller mer uppåt. 

https://m.youtube.com/watch?v=EKIVVaV_XrI 

3 veckor: kort promenad i vintersolen

Idag är det 3 veckor sedan jag låg på operationsbordet. Den största utmaningen under den här tiden har varit att hålla mig i stillhet, med foten i högläge. Varför utmaning? Jo, stillhet är inte min grej i vardagen, även om jag är jätteduktig på att hitta stunder av stillhet när jag så behöver det. Mindfulness, medveten närvaro, återhämtning - men det är nåt annat än detta. Bra träning för mig att sänka min ambitionsnivå ibland. 

Det är också en utmaning i och med att foten inte gör ont. Det borde den. Åtminstone om jag gått/hoppat omkring mer än vanligt eller om jag inte haft foten i högläge på ett längre tag. Jag hoppas att jag helt enkelt har bra läkkött (och -ben), och att min otålighet att komma upp på fötterna inte skett för snabbt så att skelettet läkt fel. Nä, då borde kroppen sagt stopp. Eller hur?! ;)

Och med det sagt bjuder jag på en klarblå himmel i -6 härliga februarigrader. Detta lockade fram isdubbarna på kryckorna, vinterkläder på mig och två korta promenader på kvarteret. 

Bilden här nedan visar dock de bakomliggande anledningarna till promenaderna - en prommis till soprum för tömning av de två grå hinkarnas innehåll, samt en prommis till kvarterets miljöstation och återvinning av plast, kartong, metall mm. :)

Utöver dessa "stora" äventyr jobbar jag med lite rörlighetsträning varje dag sedan fem dagar tillbaka. Det handlar om att ha foten vinklad som när man står och sedan spreta allt man kan med tårna för att sedan knipa ihop med tårna allt som går. Ingen svår grej för den friska foten, men för min opererade fot hände i stort sett ingenting första gången och jag fick försiktigt bända den stela stortån uppåt och nedåt. 

Även om det inte ser mycket ut för världen i böjning av vänster stortå, så är det på 5 dagar en avsevärd skillnad. Då spikrak. 

Dag 17: Sista dagarna med bandage

I förrgår togs stygnen och nytt smidigare bandage lades. Snart tas lindan bort, skon behålls till och med vecka 6, men sen kan jag börja gå ordentligt. Idag har jag försiktigt rörlighetstränat tån, uppåt/nedåt samt höger/vänster och imorgon fortsätter jag samt letar upp mer info på internet. 

2 veckor: idag togs stygnen

Det har nu gått två veckor (15 dagar) sedan Hallux valgus operationen och idag togs stygnen hos distriktssköterska på min vårdcentral. Kirurgtejp sattes tvärs över ärret för att förhindra att det slits/töjs ut och efterlämnar ett fult, kanske upphöjt ärr. Eftersom foten så småningom kommer att belastas mer och mer och utsätta ärret för påfrestningar tänker jag fortsätta tejpa upp t o m de rekommenderade 6 månaderna. När ärret läkt övergår jag till att tejpa längsmed ärret istället för tvärsöver. Silikontejp kan användas istället för kirurgisk tejp. 

Med kryckor för att inte belasta fot är man ganska handikappad. Jag har bland annat använt mig av tygpåse runt halsen för att frakta tidningar och annat. En hink har också varit effektiv - då inte runt halsen utan över handtaget på ena kryckan. Jag har också levt i en lång kofta med rymliga fickor så att mobilen alltid följt med mig - man är ju inte så snabb i nuläget. Bild nedan visar ett annat av mina hjälpmedel den här första tiden. En bricka med fika/mat på stolen, högerkryckan liggandes på stolen och vänsterkryckan som stöd för opererade foten. Höger sida har sedan fått stöd av stolsryggen - styr stolen framåt, hoppa, styr, hoppa... Inte snabbt, men funkis!