Jag fixar ännu inte för långa promenader utan att lida av krampande sätesmuskel efteråt, gränsen går ungefär vid 8 km promenad på en dag - uppdelad på flera etapper eller allt i ett. Igår tog jag och maken en promenad a 4 km före frukost. Efter halva sträckan kände jag mig minst sagt uppvärmd så jag testade några försiktiga joggingsteg. Första stegen kände jag lätt smärta i knä och ryggslut, men sen försvann det onda och jag fortsatte min jogging ca 50 meter. Eftersom det var länge sen jag ens kunde jaga bussen är det otroligt välkommet att åter kunna lätta från marken. Men jag tar det varligt. Vill inte göra några nerver sura. De är så långsinta.
Det jag upplever som lite läskigt i det hela är att mina tre vänstra tår (inte lill- eller stortån) till vardags är mer eller mindre avdomnade. Efter några kilometers promenerande är de dock gravt avdomnade, men domningen lättar tillfälligt om jag stretchar, spretar på tårna. Vad kan denna domning bero på? Har känt den sen sommaren 2012. Är det resterna av ett skov månntro? Eller har det med min hallux vulgus att göra? Måste utredas...
Idag snöar det galet. Aprilväder! Krokusar och vårtulpaner hade ju börjat ta över de snöfria ytorna. Promenad får det bli först efter lunch.
